Det vi inte satte ord på

Ljuset ligger kvar mot tusen. Fast dagen borde ha gått vidare.

Jag stannar till vid övergångsstället, utan att vänta på grönt. Någon pratar högt

i sin telefon som om det gällde nåt viktigt. Själv tappar jag tråden igen och

låter den ligga. Jag har gått de här kvarteren utan mål tillräckligt

många gånger för att veta var jag hamnar. Även när jag inte tänker dit.

Det finns saker jag aldrig sa, inte för att de var stora, mer för att

de inte hade bråttom och sen blev kvar . Det vi inte satte ord på,

håller sig nära ändå, som ett eko ibland när det är tyst